22.3.2021

Skyddet av de språkliga rättigheterna i domstolarna bör tryggas

Tingsrättsreformen trädde i kraft i början av 2019. I det sammanhanget minskade antalet tingsrätter i landet från 27 till 20. På finlandssvenskt håll ansågs att avslutandet av tingsrätterna i Borgå och Raseborg utgjorde ett hot mot den svenskspråkiga servicen i domstolarna i Finland. Detta i kombination med slopandet av Kimitoöns, Kyrkslätts, Kristinestads och Jakobstads sammanträdesplatser har i praktiken försämrat den regionala svenskspråkiga servicen i domstolarna.

Det faktum att kanslierna som också sköter svenskspråkiga kunders ärenden finns i Esbo och Vanda har i praktiken lett till en klar försämring för dem som inte kan sköta sina ärenden på finska, eller vars finska är så pass dålig att de har svårigheter att klara sig på det andra inhemska.

Det intressanta i sammanhanget är att både riksdagens lagutskott och grundlagsutskott varnade att reformen i värsta fall kan åderlåta de nyländska tingsrätterna på svenskspråkiga domare och övrig personal.

Som advokat har jag redan tidigare stött på fenomenet att ärenden som kunde skötas på svenska bestäms att ändå föras till handläggning på finska, eftersom svenska ärenden tar längre tid i anspråk i tingsrätterna. En annan orsak till det har varit att svenskspråkiga kunder ibland ansett att de kan anses utgöra ”besvärliga” för domstolar om de hänvisar till sina språkliga rättigheter vid t.ex. inskickandet av besvär på det egna modersmålet. Detta fenomen har ökat efter tingsrättsreformen. 

Ett annat problem utgörs av de fall där handläggningen inte kunnat ske med en domare eller ett domarkollegium med tillräckliga kunskaper i svenska. Rättssäkerheten och rätten till en rättvis rättegång kan vara i farozonen om språkförbistringen leder till en feltolkning av vad som sades under förhandlingen. Det gäller alltså att vara aktsam och vaken som advokat i en sådan situation.

Helt nyligen har jag varit med om en domstolsmedling där det från början var helt uppenbart att de språkliga rättigheterna inte kommer att kunna följas till punkt och pricka. Detta kunde dock i det enskilda fallet kringgås genom gediget arbete och en god vilja av både parterna, med svenska som modersmål, och deras respektive advokater.

Rättssäkerheten får dock inte bli att bero på resursbrist, vare sig det gäller utrymmen, personal eller språkkunskap.

I dagens läge är tingsrätternas utrymmen klart underdimensionerade för de fall som övertogs i början av år 2019 och därefter. Också bristen på svenskspråkig personal börjar synas i den praktiska domstolsverksamheten. Viljan för ökade språkkunskaper och språkkurser i svenska för domare och övrig domstolspersonal finns, men frågan är om det med dagens effektivitetstänk finns en realistisk möjlighet att ta den tid som krävs för språkinlärning vid sidan av eller under arbetet, att det i praktiken skulle kunna förbättra situationen väsentligt?

Det finns allt skäl att sträva till att få till stånd en arbetsgrupp som följer upp hur de språkliga rättigheterna har utvecklats i domstolsväsendet efter tingsrättsreformen. Endast genom en obunden utredning kan eventuella åtgärdsförslag lyftas fram på neutral grund, med ordentligt överlagda förbättringsförslag som resultat. 

 

Kirjoittaja

Max Lindholm

Advokat, medlem av styrelsen för Finlands Advokatförbund

Tilaa
Ilmoita
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments