Ruotsin HD: Kuluttajasopimuksessa "kohtuullisen hinnan" näyttötaakka on elinkeinonharjoittajalla

24.11.2016 | Oikeusuutiset

Markku Fredman

Ruotsin korkein oikeus (HD) on tuoreessa ratkaisussaan arvioinut näyttötaakan jakautumista kuluttajakaupassa tilanteessa, jossa palvelun lopullisesta hinnasta ei ollut osapuolten kesken erikseen sovittu. Näyttötaakan siitä, että veloitettu hinta oli kohtuullinen, katsottiin kuuluvan elinkeinonharjoittajalle.

Ruotsin konsumenttjänstlagenin 36 §:ssä oleva säännös siitä, että mikäli palveluksen hinnasta ei ole sovittu, on hinnan oltava kohtuullinen, vastaa kuluttajansuojalain 8 luvun 23 §:n säännöstä.

HD:n lehdistötiedotteesta:

Om priset för en tjänst inte har avtalats mellan en konsument och en
näringsidkare ska konsumenten enligt konsumenttjänstlagen betala vad som
är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande,
gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid
avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt. Det har tidigare varit
oklart vem av parterna i ett avtal om en konsumenttjänst som har
bevisbördan för det skäliga priset. Högsta domstolen slår nu fast att
det är näringsidkaren som ska bevisa att omständigheterna är sådana att
den betalning som begärs är skälig.

Det aktuella målet gällde en konsument som hade träffat avtal med ett
byggföretag om att arbete skulle utföras på konsumentens
villafastighet. Parterna hade kommit överens om ett visst timpris för
arbetet men var oense om vilket sammanlagt belopp som utgjorde skälig
betalning för det arbete som företaget hade utfört. Högsta domstolen
konstaterar att den tidsredovisning som företaget åberopade varken i sig
eller tillsammans med den övriga bevisningen gav någon klar bild av
vilket arbete som hade utförts och hur tiden fördelades på olika
arbetsuppgifter. Utredningen gav därför enligt domstolen inte underlag
för att bedöma om det var befogat att lägga ned det antal timmar som
företaget krävde betalning för. Företaget hade därmed inte visat att
omständigheterna sammantagna var sådana att det begärda priset var
skäligt. Bolaget hade därför inte rätt till betalning med ett högre
belopp än vad konsumenten hade godtagit.

Koko lehdistötiedote, missä myös linkki koko ratkaisuun, löytyy täältä: Högsta domstolen avgör mål om bevisbördan i tvister om konsumenttjänster i fall där något fast pris inte har bestämts.

Tilaa
Ilmoita
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments