Ruotsin HD arvioi näyttötaakkaa testamentin repimistä koskevassa asiassa

Ruotsin korkein oikeus (HD) on antanut ratkaisun siitä, kenellä on näyttötaakka tilanteessa, jossa testamentti sinänsä on löytynyt, mutta se on ollut revitty.

Pääsääntönä näyttötaakasta HD totesi, että näyttötaakka on sillä, joka väittää testamenttia peruutetuksi tuhoamalla/repimällä sen. Toisaalta HD korosti, että käsillä olevan tapauksen kaltaisissa tilanteissa, joissa ulkopuolisillakin henkilöillä on ollut mahdollista päästä tuhoamaan testamentti, tulee näyttökynnystä kuitenkin laskea siten, riittää, kun testamentin peruuttaamiseen vetoava pystyy saattaamaan todennäköiseksi “suurella todennäköisyydellä” (“övervägande sannolikt”), että testaattori ei itse ole tuhonnut testamenttia.

Lehdistötiedottesta:

En man (testator) hade upprättat ett
testamente till förmån för en granne. Sedan mannen hade avlidit hittades
testamentet i hemmet av en av mannens arvingar. Arvingarna gjorde
gällande att mannen hade återkallat testamentet genom att riva sönder
det.

Tingsrätten ansåg att det var grannen
som skulle bevisa att testamentshandlingen inte hade rivits sönder av
testator. Eftersom grannen inte lyckades göra det övervägande sannolikt
förklarade tingsrätten att testamentet var återkallat.

Hovrätten prövade inte målet. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i frågan om parternas bevisbörda.

Högsta domstolen konstaterar att
utgångspunkten är att den som upprättat ett testamente kan återkalla det
genom att förstöra dokumentet. Huvudregeln är att en testamentstagare
som vill åberopa ett förstört testamente har bevisbördan för att
testamentsförordnandet ändå ska anses giltigt. Högsta domstolen uttalar i
enlighet med huvudregeln att testamentstagaren har bevisbördan för att
det inte är testator som har förstört handlingen. Högsta domstolen anser
dock att beviskravet i situationer som den förevarande, där även andra
än testator kan ha haft tillgång till testamentshandlingen, bör sättas
lägre än normalt, eftersom det kan vara svårt för testamentstagaren att
bevisa att det inte är testator som har förstört testamentshandlingen.
Det är därför tillräckligt att testamentstagaren gör det övervägande
sannolikt att den förstörda handlingen ändå ska anses återge testators
yttersta vilja.

Eftersom Högsta domstolen har kommit
till samma slutsatser som tingsrätten när det gäller bevisbördans
placering och beviskravet har det inte funnits tillräckliga skäl för att
låta hovrätten pröva målet. Det innebär att tingsrättens dom inte
ändras.

Lehdistötiedote, missä myös linkki koko tuomioon, löytyy täältä: Högsta domstolen har avgjort frågan om bevisbördans placering i en arvstvist när ett testamente var sönderrivet