Ruotsin HD: Mahdollisesti väärän ikäisenä esiintyminen oikeudenkäynnissä ei ollut peruste purkaa tuomiota vastaajan vahingoksi

Ruotsin korkein oikeus (HD) on tuoreessa ratkaisussa arvioinut tilannetta, jossa tuomioistuimet olivat tuominneet vastaajan 16-vuotiaana, mutta jälkikäteen ilmeni, että vastaajan todellinen ikä on todennäköisesti ollut vähintään 20 vuotta. Tuomion purkamisen laissa säädettyjen edellytysten ei katsottu täyttyvän, koska ne sanamuotonsa mukaisesti edellyttävät sitä, että vastaaja tulisi tuomituksi olennaisesti ankarampien rangaistussäännösten (straffbestämmelse) nojalla. Pelkästään mahdollisesti ankarampaan rangaistukseen tuomitseminen ei tätä tunnusmerkistöä HD:n mukaan täyttänyt.

HD:n lehdistötiedotteesta:

En person dömdes i december 2015 för grov våldtäkt. Domstolarna
utgick från att han var 16 år då brottet begicks och tillämpade därför
särskilda påföljdsbestämmelser som tar hänsyn till den tilltalades
ungdom. Påföljden bestämdes till sluten ungdomsvård i nio månader.

Riksåklagaren har ansökt om resning och gjort gällande att det kommit
fram nya uppgifter som skulle ha medfört att domstolarna, om de känt
till de nya uppgifterna, skulle ha utgått från att den tidigare
tilltalade var 20 år när han begick brottet. Domstolarna skulle då ha
tillämpat påföljdsbestämmelser som hade varit mindre förmånliga för
honom.

Resning till nackdel för någon som har dömts för ett brott
förutsätter att de nya uppgifterna sannolikt skulle ha gjort att
domstolen, om den haft tillgång till dem, i stället skulle ha dömt den
tidigare tilltalade för ett allvarligare brott. Högsta domstolen
konstaterar att lagtexten inte omfattar och inte heller kan utvidgas
till att omfatta en situation där det är fråga om att döma för samma
brott, men tillämpa en annan påföljdsbestämmelse som skulle ha lett till
en strängare påföljd. Resningsansökan har därför avslagits.

Koko lehdistötiedote, missä myös linkki koko ratkaisuun, löytyy täältä: Att en dömd person kan ha varit äldre vid brottet än vad domstolarna utgått från har inte utgjort grund för resning