Ruotsin korkeimmalta oikeudelta mielenkiintoinen rikosasian näytön arviointia koskeva ratkaisu

17.10.2014 | Oikeusuutiset

Markku Fredman

Ruotsin korkein oikeus (HD) on tuomiossaan arvioinut lapselle syntyneiden vammojen aiheuttajaa. Lapsen isä oli syyttäjän mukaan ravistellut lasta, mistä olisi seurannut tyypillisiä ravisteluvammoja. HD katsoi tuomiosta ilmenevillä perusteilla, että näyttö ei riittänyt tuomitsemaan isää ja korosti, että tekijän päättelemiseen lähtien uhrin vammoista tulee suhtautua äärimmäisellä varovaisuudella.

HD:n tuomiossa on vielä sekin mielenkiintoinen seikka, että HD pyysi lausuntoa Socialstyrelsens rättsliga rådetilta (vrt. Valvira), joka asiantuntijalääkärinsä lausuntoon viitaten katsoi, että lapsen vammat eivät käytännössä olleet voineet syntyä muutoin kuin ravistelun seurauksena. Suullisessa käsittelyssä sama asiantuntijalääkäri otti kuitenkin toisen kannan, perustaen uuden kantansa uusiin tutkimustuloksiin, joissa kyseenalaistetaan perinteiset teoriat joiden mukaan tietynlaiset vammakombinaatiot (kovakalvonalainen verenvuoto, silmänpohjan verenvuoto ja aivojen turvotus) syntyisivät nimenomaan ravistelun seurauksena, mikäli muuta ns. korkeaenergistä väkivaltaa kuten liikenneonnettomuutta tai korkealta tippumista ei olisi lapselle tapahtunut.

Ote HD:n perusteluista:

18. Den typ av bevisning som det här är fråga om, och som innebär att säkra slutsatser beträffande ett påstått handlande ska kunna dras enbart av att vissa effekter har uppstått, måste bedömas med mycket stor försiktighet. Här kan i viss mån jämföras med vad Högsta domstolen uttalade i rättsfallet NJA 1991 s. 56. Där gällde frågan, om det kunde uteslutas att någon annan än den tilltalade hade misshandlat och orsakat en persons död. Enligt Högsta domstolens domskäl i det målet kan det endast i undantagsfall komma i fråga att grunda en fällande dom på den negativa omständigheten, att utredningen inte synes ge utrymme för någon alternativ gärningsman.

19. För att det av endast det förhållandet, att vissa kroppsskador föreligger, ska kunna vara ställt utom rimligt tvivel att dessa har orsakats av någon på ett visst angivet brottsligt sätt, måste krävas att slutsatsen vilar på en vetenskaplig ståndpunkt som det finns mycket starka belägg för. Samtidigt måste det vara i praktiken uteslutet att det finns någon annan tänkbar förklaring till skadorna.

20. En helt annan situation är det självfallet om kunskaper inom exempelvis den rättsmedicinska vetenskapen används som bevis i fall där det också finns annan bevisning, t.ex. för att klargöra omfattningen av en viss inträffad kroppsskada eller att bedöma tidpunkten för när skadan uppstod. Ett annat exempel där rättsmedicinen kan ge viktigt underlag är när det ska be-dömas vilka risker som har funnits för liv eller hälsa i en viss situation.

21. Det kan konstateras att det vetenskapliga stödet för diagnosen skakvåld allmänt sett har visat sig vara osäkert. Det har inte kommit fram att förhållandena i just det här fallet är sådana att det trots denna osäkerhet går att slå fast att Os skador har orsakats av skakvåld eller annat våld från MMs sida. Tvärtom talar vissa omständigheter, bl.a. att O tidigare hade drabbats av RS-virus och att det fanns spår av en äldre blödning under hårda hjärnhinnan, för att förklaringen till de symtom som O hade är en annan.