Ruotsin korkein oikeus arvioi syytteen teonkuvauksen merkitystä rikosprosessissa sisäpiirintiedon väärinkäyttöä koskevassa asiassa

Ruotsin korkein oikeus antoi tuomion asiassa, jossa syytteen teonkuvauksessa väitettiin sisäpiirintiedon tulleen nimetyltä henkilöltä. Kun väitetyn sisäpiirintiedon ei näytetty tulleen juuri nimetyltä henkilöltä, ei vastaajaa voinut tuomita sisäpiirintiedon väärinkäytöstä sillä syyttäjän korkeimmassa oikeudessa esittämällä perusteella, että oli irrelevanttia, oliko tieto tullut juuri nimetyltä henkilöltä vai joltakin muulta taholta.

Korkein oikeus totesi asiassa seuraavaa:

21. Redan av att betydelsen av ett överskottspåstående ska bedömas objektiverat följer, att det saknar betydelse att S B i Högsta domstolen har getts möjlighet att förbereda ett försvar mot ett påstående om att han kan ha fått information från någon annan än N E H. Den relevanta frågan är om ett överskottspåstående av det slag som här är aktuellt måste styrkas för att den tilltalade ska kunna fällas för insiderbrott.

22. Ett påstående om att viss insiderinformation kommer från en särskilt angiven person har typiskt sett samband med informationens karaktär, såsom dess konfidentiella och kurskänsliga natur. Ett angivande av en informationsgivare indikerar i regel vidare hur den tilltalade skulle ha kommit över informationen. Uppgiften har också ett visst samband med rekvisitet att informationen inte får vara offentliggjord eller allmänt känd. Ett påstående som går ut på att den tilltalade kan ha fått insiderinformation från vem som helst ger inte samma ledning i dessa hänseenden.

23. Ett angivande av vem som har lämnat viss insiderinformation har alltså ett förhållandevis nära samband med rekvisiten för insiderbrott. En tilltalad kan på grund av en sådan uppgift sakna anledning att lägga upp sitt försvar så, att det också beaktar möjligheten av att insiderinformation har kommit från någonannan. Överskottspåståendet kan således påverka hur processen gestaltar sig, exempelvis i fråga om införande av bevisning.

24. Mot bakgrund av det anförda utgör påståendet i gärningsbeskrivningen att S B har fått insiderinformation från N E H en sådan del av den gärning, för vilken S B är åtalad, som måste bevisas för att S B ska kunna fällas till ansvar. Annorlunda uttryckt skulle en dom, enligt vilken S B fälldes till ansvar för insiderbrott bestående i att han hade fått insiderinformation från någon annan än N E H, ha avsett en annan gärning än den som åtalet gäller.

25. Som har framgått av det föregående (se p. 6) är det inte bevisat att S B har fått insiderinformation av N E H. S B ska därmed, som hovrätten har kommit fram till, frikännas. Vid den utgången har Högsta domstolen inte anledning att pröva S Bs invändning att informationen var allmänt känd när han förvärvade aktierna i Mobiclear.

Koko päätös löytyy täältä:  B 380-11